Kirkenes - Ett jobbäventyr

Så har snart ytterligare två veckor passerat och det är dags att tänka på två veckors ledighet. Två veckor med en vinterskrud full av bitande kyla, klarblå himmel och en strålande sol. Precis så som en vinter ska vara. Visst nyper det till i skinnet när jag på morgonen tar plats i limousinen för den korta resan till arbetsplatsen. Men som tur är så finns det kupévärmare, så turen blir ganska behaglig. Tyvärr får jag inte köra längre, då mina medpassagerare, i synnerhet en av dem, dåligt klara av handbromssvängar. Men eftesom han sköter förplägnaden i huset, så får jag ha överseende med sådan svagheter. Igår var limousinen totalt stendöd och då spred sig en gnutta panik i lägret, då tanken på att promenera till jobbet nästan blev för stor att hantera mentalt. En sådan viktig sak satte vi genast högsta prioritet på och kopplade in all kompetens på fallet. Oturligt nog var det en av våra norrmän som fann felet och åtgärdade, så i stället för panik går vi nu omkring i ständig ångest. Med tanke på hur enkelt felet var, en lös batterikabel! Så nu går en hel skock med svenska elektriker och funderar på omskolning.
Som om inte detta vore nog, så har den stora influensan drabbat mig och jag känner mig ganska ynklig. Turlig nog har jag en driftledare som är omtanken själv, då jag efter varje nysning och hostning får höra: -Jag hör dig! Och jag som vill ha honungsvatten och någon som bäddar om mig...

Tydligen har Mudenia startat en separat processavdelning, om jag ska tolka nedanstående bilder rätt. Skulle vilja veta vad det är för kompetens som berättigar till att skapa en dylik enhet. Tydligen är den koncentrerad till Björnevatn, så något skumt är det.

På arbetet rulla det på i sin makliga takt och en milstolpe passerades i veckan, då vi spänningssatte våra nya högspänningsställverk. Förmodligen den enda händelse somligger i takt med vår tidplan och man får glädjas at det lilla.
Beställaren var glad, vi var glada och tårtan stod på bordet dagen efter.
På tal om tårta, så blir det tårtkalas även i morgon, då jag och Polle firades av för att vi har nått 50-års strecket. Vi fick var sin handgjord kniv. Stor som en Rambokniv men ett underbart hantverk och den kommer att ha en hedersplats i min tillvaro. Så tack alla ni som bjöd på den uppvaktningen!

Som brukligt, avslutar jag även denna sejour med lite bilder.