Kirkenes - Ett jobbäventyr

För en sydlänning som jag, är kyla något som nästan fallit i glömska. Åter i Kirkenes och Kung Bore har tagit ett fast grepp om väderleken. Det är en evighet sedan jag upplevde kyla. Har ju knappt upplevt en vinter med minusgrader på 20 år. Här har kvicksilvret fallit ner till -25 ett antal dagar och då har minnena om ungdomens vintrar vaknat till liv. Känns uppfriskande i andetagen och inte alls obekvämt, då luften är torr.
Dock inte så mycket snö och norrmännen klagar över att de inte kan köra snöscooter. Landskapet är fantasiskt i sina vita kläder. Vissa dagar ligger dimman tjock över fjorden, bara några meter över vattnet och det är en makalös syn att skåda. Dagen blir ljusare för varje dag och det går med en fart som nästan känns osannolik, men å andra sidan är vi en bra bit över polcirkeln.

På jobbfronten börjar vi få kläm på en hel del och vi, i alla fall jag, börjar skönja konturerna över hur det kommer att se ut när vi har gjort jobbet färdigt. Det är en fröjd att se våra montörers arbete, där kreativitet och finurlighet löser problemställningar med ett resultat och en kvalitet utöver det vanliga. För den som inte sett hur det ser ut i anläggningen som vi arbetar i, där slitage och stillestånd har tagit sina tribut, krävs det en hel del erfarenhet och tanke för att få kvalitet i jobbet. Vi sliter med att få en fungerande logistik på material, men så här i utkanten av civilisationen får man vara tacksam för det lilla.
Vi som jobbar i denna rotationen har haft lite flax med fru Fortuna, då det grasserat en del sjukdomar här och vi har varit förskonade fårn det (peppar, peppar, ta i trä).
Ledningen har nu förstärkt orgnisationen och nu känns den mer komplett än någonsin. Några nya som behöver lite tid att komma in i jobbet och förstå vad vi ska göra, men viljan och engagemanget finns och det är de ingredienser som erfordras.
Hur som helst, med det gäng som Mudenia har samlat här, känns ingenting omöjligt. Här finns kompetens så att det räcker och blir över. Det finns erfarenhet i sådan mängd att man nästan blir bländad och som kommer väl til pass när det börjar dar ihop sig till finalen.

Återkommer med fler reflektioner innan min rotation är över. Over and out!

Som vanligt lite bilder över folk och fä. Vem som är vem, ja det får ni själv gissa...

Efter en lång ledighet är jag nu tillbaka i Kirkenes. Gott att komma igång och att träffa alla dessa härliga medarbetare. Har upplevt många olika företagskulturer, men den som finns här hos Mudenia slår allt jag upplevt. Det är en fröjd att gå till jobbet på morgonen och uppleva denna otroligt positiva atmosfär. Fast att jag jobbar 12 timmar varje dag, så känns ingen dag betungande och arbetssam.

Visst finns det stunder, då det kan vara lite segt. Som nu när det var Barents spektakel, en festival över de tre gränserna mellan Norge, Finland och Ryssland. Var i Fjällhallen, en idrottshall insprängd i berget, och lyssnade på en konsert. Då blir det en och annan pilsner och kvällen blir sen. En annorlunda konsert, må jag säga. En, förmodligen känd, finsk artist misshandlade ett dragspel å det grövsta, vilket fick oss att misströsta om vad vi gett oss in på. Men efter en plågsam timme blev det genast bättre, då The September When tog scenen i besittning. Härlig, skön pop/rock som var väldigt njutbar.

Häromdagen var vi även på Snöhotellet hör i Kirkenes, liknande det i Juokkasjärvi, fast byggt med snö. Ett fantastiskt byggnadsverk med 23 rum, en sagolig entré och reception. Gick en runda och beskådade konstverket. Därefter satte vi oss i restaurangen och tog oss varsinn pilsner och en Jägermeister. Vi blev en aning besvikna, då vi trodde att vi skulle få Jägern i isglas, men ikke sa Nikke. Då var Kent tvungen att fråga hur det stod till med den saken. Restaurangen var inte i själva hotellet, utan i ett vanligt hus. Klart att de inte kunde servera i isglas här, men om vi tog oss åter in på hotellet, så skulle det serveras Jäger i isglas. Så vi tog oss åter in i hotellet och i receptionen stod ägaren med varsitt glas och en flaska Jäger. Ni måste dricka fort, sa han. Jasså, varför då? var vår fråga. Han log och sa, vänta så får ni se. Han hällde upp Jägern och det visade sig att man fick ta den i ett svep, då isen tydligen inte tålde spriten som gick rätt genom botten på glaset. Så det blev lite slabbigt. Han tog kungligt betalt, bara isglaset skulle han ha 50 norska kronor för och innehållet, det som blev kvar i glaset, 80 spänn.
I dag är det måndag och bara en arbetsdag kvar innan jag reser hem. Gör som vanligt, avslutar med en del foton. Har fått en del av dessa av Pålle, som visar hur vackert det kan vara här uppe i norr.
Så, ni som läser, ha det så gott till nästa gång.