Kirkenes - Ett jobbäventyr

Så har snart ytterligare två veckor passerat och det är dags att tänka på två veckors ledighet. Två veckor med en vinterskrud full av bitande kyla, klarblå himmel och en strålande sol. Precis så som en vinter ska vara. Visst nyper det till i skinnet när jag på morgonen tar plats i limousinen för den korta resan till arbetsplatsen. Men som tur är så finns det kupévärmare, så turen blir ganska behaglig. Tyvärr får jag inte köra längre, då mina medpassagerare, i synnerhet en av dem, dåligt klara av handbromssvängar. Men eftesom han sköter förplägnaden i huset, så får jag ha överseende med sådan svagheter. Igår var limousinen totalt stendöd och då spred sig en gnutta panik i lägret, då tanken på att promenera till jobbet nästan blev för stor att hantera mentalt. En sådan viktig sak satte vi genast högsta prioritet på och kopplade in all kompetens på fallet. Oturligt nog var det en av våra norrmän som fann felet och åtgärdade, så i stället för panik går vi nu omkring i ständig ångest. Med tanke på hur enkelt felet var, en lös batterikabel! Så nu går en hel skock med svenska elektriker och funderar på omskolning.
Som om inte detta vore nog, så har den stora influensan drabbat mig och jag känner mig ganska ynklig. Turlig nog har jag en driftledare som är omtanken själv, då jag efter varje nysning och hostning får höra: -Jag hör dig! Och jag som vill ha honungsvatten och någon som bäddar om mig...

Tydligen har Mudenia startat en separat processavdelning, om jag ska tolka nedanstående bilder rätt. Skulle vilja veta vad det är för kompetens som berättigar till att skapa en dylik enhet. Tydligen är den koncentrerad till Björnevatn, så något skumt är det.

På arbetet rulla det på i sin makliga takt och en milstolpe passerades i veckan, då vi spänningssatte våra nya högspänningsställverk. Förmodligen den enda händelse somligger i takt med vår tidplan och man får glädjas at det lilla.
Beställaren var glad, vi var glada och tårtan stod på bordet dagen efter.
På tal om tårta, så blir det tårtkalas även i morgon, då jag och Polle firades av för att vi har nått 50-års strecket. Vi fick var sin handgjord kniv. Stor som en Rambokniv men ett underbart hantverk och den kommer att ha en hedersplats i min tillvaro. Så tack alla ni som bjöd på den uppvaktningen!

Som brukligt, avslutar jag även denna sejour med lite bilder.

Åter i Kirkenes efter en veckas underbar skidåkning i Tjeckien. Inte många som tror att Tjeckien har så fantastiska skidbackar att de går att jämföra med backarna i alperna.
Vi drog en tidig lördagsmorgon över Öresundbron och ner till Gedser, för att ta båten till Rostock. Väl på autobahn matade vi på mil efter mil och framåt kvällen var vi framme på delmålet, en liten pitoresk stad i östra Tyskland alldeles vid gränsen till Tjeckien. Östra Tyskland är en kulturellt smultronställe, där inpassagen är som att förflytta sig ett par hundra år tillbaka i tiden. Här har man varit noga med att bevara den gamla stadskärnan med rådhus och stadens torg strax framför. Efter en väl underbyggd måltid, bestående av världens största wienerschnitzel och minimalt med potatis och ett par stadiga öl, var det dags för en välförtjänt natts sömn.
Efter en stadig tysk frukost, var det dags för den sista biten till vårt eget lilla skidparadis, Rokytnice nad Jizerou, inte alls långt från Liberec där skid-VM gick av stapeln i år.
Efter tio år får vi alltid ett kungligt välkomnande på hotellet, där det per person går loss på 160 svenska kronor per natt inklusive frukost. Var annars får man ett rum för det priset?

Nästa station är skiduthyraren, också där har vi ett speciell relation, med en hemmagjord magborstare. Om jag inte hade vetat bättre, skulle jag kunna ta denna dryck som rena flygfotogenen. Men man får ta seden dit man kommer. Å andra sidan brukar vi jämna ut plågorna med att bjuda på en Jägermeister när vi lämnar in skidorna för kvällen. Också här kommer man billigt undan, ca 250 kronor för en komplett skidutrustning i fyra dagar. Inte fy skam för en fattig själ.
Och för 600 kronor för ett liftkort, så är man beredd på att kasta sig utför fjället. Två sittliftar tar oss upp till ca 1400 m och väl där har Ingemar Stenmark intagit tronen på nytt. Ganska snart inser man att självkänslan spelar en ett spratt, när mjölksyran fyller lårmusklerna och enda chansen att få stopp på ekipaget är att stå på öronen. Inte speciellt kul att erkänna sådana svagheter...
Som tur är finns det rastställen, utsatta på strategiska platser i backarna och då passar man på att fylla på både mod och självkänsla. Kan bekräfta att tjeckisk öl är bland det bästa en törstig strupe kan behandlas med, och när ett stort glas bara betingar ca 12 kronor, har man råd med mycket mod.
Men efter två dagars hård träning i konsten att ta sig ner för en backe full med snö, så börjar tekniken infinna sig och fartupplevelsen börjar bli påtaglig. Som tur är har jag min personliga fotograf med mig som förevigar allt som sker i backen.
Hur som helst, så går en vecka fort i glada vänners lag och allt har ett slut. Bara ett tufft jobb återstår på hemresan, fylla bilen med diverse behagliga drycker hos Calles i Rostock. En Volvo V70 sväljer förvånansvärt mycket och alla var glada och nöjda när vi åter äntrade färjan för hemresan.

Sista helgen för denna rotationen och på onsdag är det dags för färd söderut för 14 dagars ledighet. Ska bli skönt att komma hem och koppla av och få lite sovmorgnar. Livet går i sina vanliga hjulspår, upp kl 05.30 för frukost och därefter iväg till jobbet för 12 timmars arbete. Kl 19 slutar dagen för hemfärd till Parkveien, där mästerkocken Kent tillaga allsköns delikatesser för gommen. Som t ex igår när han bjöd på kokt korv med bröd! Med räksallad blir det något av ett konstverk. Väl efter avslutad gourmetmåltid, blir det avkoppling i soffan med tillhörande sängfösare som kan bestå av antingen whiskey eller Gin tonic. På det somnar man gott och vaknar pigg som en lärka morgonen efter.

Mudenia hade invigning häromdagen av sitt nya kontor, Witsögården. En trevlig byggnad i 3 våningar. Där samlades vi alla svenska och norska guttar för pizza och en och annan öl. Kate, chefen våran, hälsade oss alla välkomna till denna milstolpe i Mudenias korta historia. Därefter tog Kaare över med en skröna om husets tillkomst och vad det genomlevt under årens lopp. Efter det var det dags för pizzan och lite mingel bland alla närvarande. Det var en go samling, ca 50 personer som var närvarande. Trevligt att på mer informella grunder snacka med än den ena, än den andra.

Under de sista dagarna har vi haft ett underbart vinterväder. Hög, torr luft, solen på sitt bästa humör och ett tiotal minusgrader. Kan inte bli bättre då vyerna över Kirkenes understundom kan vara ganska hänförande. Dessutom blir dagarna längre och längre med en hissnande fart. De som bor här uppe stadigvarande säger att det från och med i mitten av maj kommer att vara ljust dygnet runt, så om 2 rotationer får man försöka täcka över fönstret i sovrummetså att man kan somna.

Var en tur och kollade veteranhockey idag. Kirkenes Puckers mot Murmansk med vår lysande hockeystjärna, Niklas, i laget. Niklas verkar ha fått fart på sina lagkamrater, men de har nog en bra bit kvar till toppformen då Kirkenes förlorade med 13-3. Men det är lagom tempo för oss åskadare vid sargen.

Nu väntar en vecka i Tjeckien med, förhoppningsvis, fantastisk skidåkning, god mat och dryck och ett gott mått av avkoppling.

Och till sist, nytagna bilder....