Kirkenes - Ett jobbäventyr

Är nu här i Kirkenes för andra gången och man märker av naturenas snabba skiftningar när man är så här långt uppe i norr. Norrskenet är ett fenomen som är en sagolik upplevelse, ett grönskimrande ljusspel på himlafästet som inte kan beskrivas i ord. Annars har hösten tagit ett fast tag om tillvaron, mörkret lägrar sig allt tidigare och tidigare och vädret blir allt mer vinterlikt. Det bästa med att vara här är at tillvaron är helt undantagen från stress och det är lite av det spanska manana, dvs det vi inte hinner med idag det gör vi en annan dag.
Nordlänningen är en gästvänlig varelse, som alltid har tid för en pratsund om livets alla skeden och som alltid har ett leende på läpparna.
Arbete som vi pysslar med är något av det mest spännande man kan tänka sig. Att rusta upp en fabik för järnmalmsproduktion som stått stilla i 12 år är en utmaning i sig. Till det kommer dagbrottet, som när man befinner sig på plats, kan upplevas som om man befinner sig på månen. Sen kan man lägga till alla tunnlar som går kors och tvärs kilometervis. Kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att man kunde komma så långt ner i underjorden! Att ta sig ner och upp i dessa tunnlar är som det värsta träningspasset. Fuktigt och mörkt, så pannlampan kommer väl till pass. Så en sådan här anläggning kan nog betraktas som ett underverk i många aspekter.

Helt klart är det så att för en sydlänning så finns det många intryck att ta till sig, från en tillvaro som på många sätt är olik den man är van vid.