Kirkenes - Ett jobbäventyr

Under en av de tidiga vårdagarna tog jag och Truls en promenad genom Kirkenes. Jackan åkte snabbt av och svetten började snart lacka i pannan. En märklig betraktelse kan göras när man promenerar en lördag eller söndag i Kirkenes. Nämligen att det i stort sett är öde. Inte en människa så långt ögat kan nå. Det verkar som att alla norrmän lämnar sitt permanenta boende och dra ut på "hytta". Vilket kan närmast jämföras med en svensk sommarstuga. En livsstil som nog är ganska speciell för Norge. Fördelen för oss som inte är fast boende, är att vi kan promenera i all sköns ro.

Under vår promenad kunde vi nästan höra hur snön smälte under solens strålar och värme och vi utforskade nya delar av byn.

I stort sett öde och stilla

Drivor som tidigare var ett par meter höga börjar nå markplan

Strida strömmar i bäcken

Isen ligger fortfarande, men solen bearbetar den utan pardon

Norges nationaldag är en mycket speciell dag, vilket vi svenskar kanske har svårt att förstå då vi inte har så starka traditioner när vi firar vår nationaldag. Norrmän är otroligt stolta över sin nation och firar med besked. Det börjar redan på kvällen dagen innan, där det festas i stort sett överallt och det pågår hela kvällen och natten. På småtimmarna drar ungdomarna genom byn med glam och stoj, visslande i visselpipor och glada tillrop och sång. För en annan, som ska upp tidigt, väcks framåt fyratiden och i all kakafoni är det omöjligt att somna om. Men vi får ta seden dit vi kommer och glädjas med vårt grannfolk.

Ole Gunnar och Ludvig står beredda

Återstår bara att fästa flagglinan

Lagfoto

Parad

Festmusik

På själva den 17 maj är det en massa aktiviteter i byn och det börjar med kanonsalut från garnisonens kanoner och exakt klockan åtta smäller det. Och eftersom vi är noga med att följa traditionen så hissar vi glatt Norges fana och samlas runt kontoret och beskådar och lyssnar till marschorkestern som börjar spela strax efter att saluten är avslutad.

Framåt tolv så går barntåget, med fanor och visselpipior, genom byn för att fira nationaldagen för att följas av en massa aktiviteter för att avslutas med vuxentåget och tal på torget mitt i byn. Alla norrmän klär upp sig och jag måste tillstå att folkdräkterna är väldigt vackra.

Dagen efter var det dags att åka hem för friperiod, men innan dess började vulkanen på Island spy ut aska igen och jag och Truls började bli oroliga att vi åter skulle få köra bil hem igen. Och men tanke på förra hemfärden kändes det inte det minsta uppmuntrande. In på nätet och leta upp prognoskartor. Vi hade läst att det var ett kraftigt askmoln som var på väg och oron om vår hemfärd kändes inte alls bra. Efter mycket diskuterande om hur vi skulle göra fann vi till slut en detaljerad tvådagarsprognos på norska väderlektjänstens hemsida. Det var med stor lättnad och glädje vi kunde konstatera att askmolnet delade upp sig vid den norska kusten och inte skulle påverka våra hemresor.

Visst var det ett äventyr att åka hem med bil, men en gång räcker. Och mig veterligt står Opeln fortfarande kvar i Kittälä.

Inte mycket av snön kvar på fjället