Kirkenes - Ett jobbäventyr

För er som väntat, här kommer berättelsen om Murmansk, en resa till en grå och sliten värld. Trots det skulle det bli en upplevelse att minnas.
För att inte missa denna resa fick jag ta delar av min friperiod i anspråk, dock med en övernattning på Gardemoen som konsekvens. Men det var det värt, vilket ni läsare kommer att förstå.

Stor samling på söndagsmorgonen vid Witsögården, där bussen packades med både bagage och passagerare, förväntansfulla och med en lättsam ton. En trevlig busschaufför har en kort introduktion om resan och dess besvär och möjligheter innan resan får sin start. Kate och Kaare har ordnat visum, vilket fyller en hel sida i våra pass.

Efter en kort resa närmar vi oss gränspassagen mellan Norge och Ryssland. På den norska sidan går det ganska raskt men det ska visa sig att på den ryska sidan kommer det att ta sin tid. Tur att man är så tålmodig!

Glada och förvåntansfulla efter att ha passerat den norska passkontrollen




Trängsel i gränskontrollen på grund av regn. Mats drar en småländsk vits...

Väl på den ryska sidan tar den uniformerade gränskontrollanten sin uppgift på största allva och tar sin tid att fylla i och stämpla diverse papper och pass, så innan alla 20 har passerat samt att bussen har klarerats har det tagit sin rundliga tid. Vi anträder åter bussen och åker genom ett kargt landskap på en slingrande, men asfalterad, väg som ska leda oss till Murmansk. En resa på ca 25 mil och som kommer att ta nästan 5 timmar.

Men med glada och trevliga medpassagerare blir ju en resa aldrig tråkig, vilket passade alldeles utmärkt in på oss. Tyvärr hade företagsledningen glömt att bunkra upp diverse drickbart med tilltugg, men vi blev lovade att det inte skulle ta någon längre tid innan vi kom till Nickel, den första anhalten på rysk mark.
Väl i Nickel inhandlades det en rejäl laddning rysk öl, vodka, rysk champagne och en del tilltugg.


Ressällskapet väl samlat framför statyn av Lenin på bytorget i Nickel.

Ja, det var ju en liten överraskning att just Lenin skulle vara så närvarande som han var. Trodde att alla statyer av honom och Stalin var rivna, men kanske är ryssarna en sentimental art som gärna lever på gamla minnen.
Nickel var ganska deprimernade att uppleva. Överallt var husen av grå betong och miljön såg väldigt sliten ut. Nickel har fått sitt namn av att det i byn ligger ett anrikningsverk för framställning av nickel. Gruvan igger precis i utkanten av byn. Här är det inte något tal om att tänka på miljö och de människor som bor här. All vegetation, mestadels dvärgbjörkar, var alldeles svarta av de utsläpp som varit här alltsedan gruvan och anrikningsverket uppfördes. Fick berättat av våra norska vänner och kollegor att den malm som tas upp från gruvan är väldigt svavelhaltig och när den anrikas så frisläpps svavlet och när det förenas med luftfuktigheten bildas det svavelsyra, därav all ödeläggelse av omgivningarna och vegetation. Fick också berättat att medellivslängden på män i Nickel är 48 år. De är knappt att man kan fatta att det förhåller sig så, nu när vi snart räknar in år 2010.


Skitigt, svart och en fullständig katastrof! Nickelverket.

Nåväl, det är dags att ta sig vidare, från ödeläggelse och med all säkerhet tragedier som vi inte vet något om, men kan ana efter besöket i Nickel. Med bussen full av proviant drar vi vidare mot Murmansk. Genom ett militärt område skulle det visa sig. På vägen fick vi se 3-4 byar som enbart var för militär personal och jag tror inte jag har sett så många bandfordon och stridsvagnar. Mitt ute på vischan, från all ära och redlighet dyker det upp något som på avstånd ser ut som en mindre stad, men det är ett regemente som ser lika trist ut som i Nickel. Det sägs att här i nordvästra Ryssland finns 500 000 soldater! Finns här något hot från några grannländer? Jo, Norge är ju ett Natoland och kanske ryssen fortfarande är misstänksam och vaksam?!


Efter en del rysk öl så är det av nöden att bussen måste stanna för att vi ska kunna lätta på trycket. Rysk öl, fy fan vad illa den smakar! Ett tips för framtida resenärer!


När ölen smakar fan, då får det bli rysk vodka istället och då blir man glad i sinnet.


Glada norrmän längst bak i bussen

Efter ca 25 mil och tre passkontroller, så kommer vi till storstaden Murmansk och vi tog in på det finaste hotellet Meridian. Kanske inte det modernaste, men fint och rent. Det märktes att energi är billigt i Ryssland då det säkert var ca 30 grader varmt på rummet och natten fick genomlidas med vidöppet fönster. Här pratar vi inte energibesparingar.


Samling i lobbyn. Vodkan börjar göra verkan på vissa...


Första kvällen i Murmansk och en stilig resatuarang av gammalt snitt. Perfekt servering, disciplin, och god mat.

På hotellet mötte Sergej upp, vår tolk. En ung man, otroligt trevlig och omtänksam och pratade perfekt norska. Den första dagen i dagljus tog busschauffören och Sergej oss på en sightseeing i Murmansk och fick se alla sevärdheter som man ska se.


Besök i en rysk-ortodox kyrka byggd till minnet av ubåten Kursk som förliste för ett antal år sedan.
Kvinnor måste bära huvudbonad. Väggarna fulla av ikoner på typiskt ryskt maner.


Det som syns här är garagelängor och en bit av hamnen. Murmansk är fullt av sådana här garagelängor i olika format och typer.


Den okände soldatens grav där elden aldrig slocknar


Minnesmonumentet över den okände soldatens grav. En 36 m hög betongstaty.


Skeppskyrkogården i Murmansk, dock inte den militära. Undrar hur rent vattnet är?


Sergej, vår ryske tolk, visar oss runt på marknaden i Murmansk. Skinnjackor i alla former fanns det hur mycket som helst av för en billig peng.


Trond provar en blänkande skinnjacka. Kan ju ta honom för en gangster eller hallick! Som tur var så köpte han inte den...


Alldeles i närheten av där den första atomisbrytaren Lenin finns upplagd som museum. På staket finns en massa hänglås, som är en tradition för de som gifter sig. De köper ett hänglås, graverar in sina namn, sätter hänglåset på staketet och slänger nyckeln i havet.


Lunch på pizzerian Mamma Mia i centrum av Murmansk.


Petra, Polle och jag framför ytterligare en staty av Lenin. Djävla smygkommunister!

Sen är kvällen och det är dags att ta sig till sängen och ber att få återkomma men del 2 lite senare.
Må väl, ta hand om er och ta dagen med ro. Finns ingen anledning till stress. Vi har bara ett liv och det finns inga norska repriser. Kom ihåg det!