Vinterkyla
För en sydlänning som jag, är kyla något som nästan fallit i glömska. Åter i Kirkenes och Kung Bore har tagit ett fast grepp om väderleken. Det är en evighet sedan jag upplevde kyla. Har ju knappt upplevt en vinter med minusgrader på 20 år. Här har kvicksilvret fallit ner till -25 ett antal dagar och då har minnena om ungdomens vintrar vaknat till liv. Känns uppfriskande i andetagen och inte alls obekvämt, då luften är torr.
Dock inte så mycket snö och norrmännen klagar över att de inte kan köra snöscooter. Landskapet är fantasiskt i sina vita kläder. Vissa dagar ligger dimman tjock över fjorden, bara några meter över vattnet och det är en makalös syn att skåda. Dagen blir ljusare för varje dag och det går med en fart som nästan känns osannolik, men å andra sidan är vi en bra bit över polcirkeln.
På jobbfronten börjar vi få kläm på en hel del och vi, i alla fall jag, börjar skönja konturerna över hur det kommer att se ut när vi har gjort jobbet färdigt. Det är en fröjd att se våra montörers arbete, där kreativitet och finurlighet löser problemställningar med ett resultat och en kvalitet utöver det vanliga. För den som inte sett hur det ser ut i anläggningen som vi arbetar i, där slitage och stillestånd har tagit sina tribut, krävs det en hel del erfarenhet och tanke för att få kvalitet i jobbet. Vi sliter med att få en fungerande logistik på material, men så här i utkanten av civilisationen får man vara tacksam för det lilla.
Vi som jobbar i denna rotationen har haft lite flax med fru Fortuna, då det grasserat en del sjukdomar här och vi har varit förskonade fårn det (peppar, peppar, ta i trä).
Ledningen har nu förstärkt orgnisationen och nu känns den mer komplett än någonsin. Några nya som behöver lite tid att komma in i jobbet och förstå vad vi ska göra, men viljan och engagemanget finns och det är de ingredienser som erfordras.
Hur som helst, med det gäng som Mudenia har samlat här, känns ingenting omöjligt. Här finns kompetens så att det räcker och blir över. Det finns erfarenhet i sådan mängd att man nästan blir bländad och som kommer väl til pass när det börjar dar ihop sig till finalen.
Återkommer med fler reflektioner innan min rotation är över. Over and out!
Som vanligt lite bilder över folk och fä. Vem som är vem, ja det får ni själv gissa...
Så här ser ett gediget kabelstegsarbete ut. Kvalitet rakt igenom!
Inte alltid så lätt att montera. Fjällväggen är ju inte precis raka vinklar och släta väggar.
En del av Mudenias kvaliteter
Bottendelen av ena grovkrossen. Här tappas berget och mals till mindre bitar.
Lagades med 8 ton svetstråd för att få den i funktionsdugligt skick. Säger en del om storlek
godstjocklek. Fick värmas upp i 72 timmar innan man kunde påbörja svetsarbetet.
Här är toppen av grovkrossen. Inviger vår nya planläggare i anläggningen.
Inspektion och kvalitetskontroll. En Gagnefare och en Sundsvallare.
Vilken kombination!
Här snackar vi inte gängstorlek M12. Rejäla doningar! Kent ser lite småchockad ut
Hmm, glömde skiftnyckeln!
Kalenderpojke no 1
Kalenderpojke no 2
Snöstorm på väg hem från Björnevatn
Nostalgi så det räcker och blir över
Dock inte så mycket snö och norrmännen klagar över att de inte kan köra snöscooter. Landskapet är fantasiskt i sina vita kläder. Vissa dagar ligger dimman tjock över fjorden, bara några meter över vattnet och det är en makalös syn att skåda. Dagen blir ljusare för varje dag och det går med en fart som nästan känns osannolik, men å andra sidan är vi en bra bit över polcirkeln.
På jobbfronten börjar vi få kläm på en hel del och vi, i alla fall jag, börjar skönja konturerna över hur det kommer att se ut när vi har gjort jobbet färdigt. Det är en fröjd att se våra montörers arbete, där kreativitet och finurlighet löser problemställningar med ett resultat och en kvalitet utöver det vanliga. För den som inte sett hur det ser ut i anläggningen som vi arbetar i, där slitage och stillestånd har tagit sina tribut, krävs det en hel del erfarenhet och tanke för att få kvalitet i jobbet. Vi sliter med att få en fungerande logistik på material, men så här i utkanten av civilisationen får man vara tacksam för det lilla.
Vi som jobbar i denna rotationen har haft lite flax med fru Fortuna, då det grasserat en del sjukdomar här och vi har varit förskonade fårn det (peppar, peppar, ta i trä).
Ledningen har nu förstärkt orgnisationen och nu känns den mer komplett än någonsin. Några nya som behöver lite tid att komma in i jobbet och förstå vad vi ska göra, men viljan och engagemanget finns och det är de ingredienser som erfordras.
Hur som helst, med det gäng som Mudenia har samlat här, känns ingenting omöjligt. Här finns kompetens så att det räcker och blir över. Det finns erfarenhet i sådan mängd att man nästan blir bländad och som kommer väl til pass när det börjar dar ihop sig till finalen.
Återkommer med fler reflektioner innan min rotation är över. Over and out!
Som vanligt lite bilder över folk och fä. Vem som är vem, ja det får ni själv gissa...
Så här ser ett gediget kabelstegsarbete ut. Kvalitet rakt igenom!
Inte alltid så lätt att montera. Fjällväggen är ju inte precis raka vinklar och släta väggar.
En del av Mudenias kvaliteter
Bottendelen av ena grovkrossen. Här tappas berget och mals till mindre bitar.
Lagades med 8 ton svetstråd för att få den i funktionsdugligt skick. Säger en del om storlek
godstjocklek. Fick värmas upp i 72 timmar innan man kunde påbörja svetsarbetet.
Här är toppen av grovkrossen. Inviger vår nya planläggare i anläggningen.
Inspektion och kvalitetskontroll. En Gagnefare och en Sundsvallare.
Vilken kombination!
Här snackar vi inte gängstorlek M12. Rejäla doningar! Kent ser lite småchockad ut
Hmm, glömde skiftnyckeln!
Kalenderpojke no 1
Kalenderpojke no 2
Snöstorm på väg hem från Björnevatn
Nostalgi så det räcker och blir över
Kommentarer
Trackback
